Vart sjutton tog tiden vägen? Har inte gjort något vettigt alls detta lov, dagarna har bara sprungit iväg. I Onsdags hade jag en misslyckad pluggfika med Anna-Stina, det vill säga mycket fika och inget plugg överhuvudtaget. Jag åkte sedan vidare till Joline där det vankades tacomys på golvet med saknade flickor. Det hela slutade med att jag och Josefine låg i matkoma med tröttaste humorn innan vi vandrade ner mot varsin buss. Finfint.

 

På torsdagskvällen (minns inte ens vad jag gjorde under dagen, hej alzheimers) vandrade jag kilometrarna uppför berget mot Sofia. Väl där blev det lökmode på soffan med uppknäppta byxor (standard) innan vi till slut tog oss samman och promeneradener till Frösö Sportstuga där det visst skulle vara halloweenfest. Kvällen slutade med att Martin fick åka plingplong-taxi till akuten medans jag, nyktrare än alla närvarande blev tvungen att gå dit för att ambulansmännen.. Ja var dryga helt enkelt, och körde ifrån mig fastän dom hade lovat mig en plats i ambulansen. Landade i min älskade säng 6 på morgonen, och vaknade några timmar senare lika stendöd.

Orkade egentligen inte göra något på fredagen, men efter lite idolmys med Joline blev det ändå en nykter utgång som slutade där efter 2-tiden.

Igår morse vaknade jag utan röst på grund utav den svinkalla promenaden i torsdags natt (tack än en gång ambulansmän..) men kvällens aktivitet var ändock obligatorisk. Då firades nämligen min kära Joline med en sjuhelvetes halloweenfest. Jag hade riktigt jävla kul, i skepnaden av Odile, den onda svarta svanen från Svansjön. När lokalen var fylld av uppåt 100 (?) pers var det dags för lilla Sara att slipa på utkastningsmetoderna. Det tog ett tag, men till slut var vi bara ett tiotal kvar som hjälptes åt att städa. Eller, vill inte påstå att jag hjälpte till så mycket, hade doftsprejskrig istället. Heh. 

Idag är jag sjuk som stryk, det suger eftersom att en vecka fylld av stress väntar. Döda mig.